
I kväll
före Hildegardes sånger
vakttorn planterad i det vilda gräset
en nypa salt i farten
mot visionernas skrov.
Vagnen kör iväg
på den steniga stigen
perspektiv missionspunkt.
Bara en utsträckt hand
vars fingrar är tysta
när det är kallt
brudtärnor blomklänningar
av inneslutet skratt
framför gubben med vindens galoscher.
441








