
Flockas klokt
till årstidernas rytm
stigen går upp
mot ett absolut ingenting.
En herdeblå
livar upp landet
åt helvete med stenar och moln
för en ny drivkraft.
Trädet finns kvar
död och närvarande
sjunken tillväxt
av ett liv av ståndare.
Efter långa tupplurar
det är reptilformer
viskar i födande öra
en evig pånyttfödelse.
D'herbes recouvert
il y a bon temps
que le dernier charroi passa
à devenir aveugle
pour mieux voir dans l'obscurité
engager notre masculin
à pénétrer son féminin
et déboucher dans l'infini
ô mère recroquevillée
gorge ouverte
constater la frêle complémentarité
des grandes lampées absorbées
ô reine
terre et ciel venant au contact l'un de l'autre
quand plane dans le cosmos
l'union parfaite
jaillie des deux pans du manteau de noces.
( målning av Sylvain GERARD )
1119