Nuit passée    
Au calendaire des obsessions    
Ai vu le jeu des morts et des vivants    
Arguant de l'arc bandé    
Dans l'entre-deux des migrations.        

Vibrerande pil omarkerad vid toppen av poppeln
De knapriga bladen efter behag
Bakad i hue à dia
Krigets varumärken
I munnen på demiurgen.        

duvflugor !    
Och sikta på mig med sitt röda öga
I den upprörda teatern
Att regissera chorégierna i en vanlig sång
Mot skräck och förödelse.        

Dina ögons äpplen
Betecknar med ett slag av rimmel
Kindbenslyft
I förvirringen av ett rispulver
Kväll i Paris som för att skratta.        

Inkopplad och sedan ur
Flödade från Marylenes ögon
Karamellskuggorna av en vinterhimmel
Att lösa hjärtans rebus
Krossad av avicionados splitter.        


1004

Med fyra händer
Visa mig att tummen saknas
Och att alfa och omega
Är ingen lättnad
Det vid delning.       
 
helskägg
Liten mun utan läppar
Jag såg den där februarinatten igen
Min barndoms vinthundar
Strömmar över fält.    
 
Min tatuerade kropp
Mästerliga vågor av Gavrinis
Kloka krusningar dök upp för mig
I Morbihan-bukten
På uppgången av tidvattnet.        
 
Formigt huvud
Haloed av en monetariserad bistouille
Jag tror på en lycklig Gud
Öga mot öga
Vid de liggande figurernas broderliga passage.        
 
Och kommer till mig
Klådan orsakade
Vid den långa sitsen
väntar i solen
flaxande vingar
Som små armar
I skuggan av askarna
Vid södra porten
av byggnaden
obefläckade son
Jordens ögonlock
Hälften återuppstått
Längs horisonten
Att hålla det verkliga
Tjock och stark
Under de två världarnas spännvidd
En känslig och villig
Den andra stolt över att ha hittat nyckeln
Ord den väsentliga ordningen    
Klädd i en kostym av omständigheterna
Ibland rörd
Men att bära snö
På glömskans aska
Att fantasin brinner
I tider av stor ensamhet
I öster om varje ansikte
Påminner om stenen
Toppad av fyren    
På andra sidan närvaron.    
 
 
1003

Souffrant de l'absence    
Ils se sont posés sur la ligne de crête    
Dans le champ des morts    
A la rencontre des étoiles.        
 
Vad ser vi därifrån ?     
Où la langue épelle les derniers mots    
D'un mystère sans fond       
Encillant l'envie de vivre.        
 
Ne parle-t-on pas d'effacement    
Alors l'axe du monde approche 
Au centre de cette quotidienneté    
Devant laquelle s'incline le Boiteux.         
 
Il est un jour    
A vivre ou à perdre    
Où le langage porte en terre sacrée    
Le bouquet du printemps.         
 
Un visage    
Ça se voit    
Des racines    
Point    
Juste une épaule    
Effleurée de la main    
A l'orée de l'enceinte    
Alors que la voix    
Creuse l'air    
De nos égarements    
Quand semblables  
A un lac qui se vide    
Les eaux boueuses    
Grouillent de vie    
Hors d'atteinte    
De l'asymptote    
Aux alliages reconstituée    
Alors que cela se boit    
Monsieur    
Pour que charitablement     
Lever le verre    
Soit l'acmé de l'égarement     
Produit à petits cris    
Aux suçons de l'esprit    
Espadouillés      
Dans le face à face    
Avec les fosses profondes       
Retournées    
Sous l'ondée énigmatique     
De l'enfance des hommes.        
 
 
1002

En bout du chemin    
Le passage des hongres    
A serti les barbelés de crins fins.        
 
Point de repère    
Juste l'odeur de suint    
Imagerie obsidionale des oppositions.        
 
Naguère la roche métamorphique    
De creux et bosses compressée    
Fut soleil retourné.        
 
Navré de n'offrir que des mots    
Nous eûmes la délicatesse de monter à bord    
Par temps de mauvaise mer.        
 
Quand soudain    
Ombre furtive au ras des eaux hurlantes    
L'Homme apparut dans le fractal des origines.        
 
Sekventiellt ryck
Yrsel uppmanar oss
Att träffa pappan.        
 
I kväll
Hon kommer att vara där
Att inte veta vart man ska ta vägen.        
 
Och jag kommer att omfamna det
I extrem gravitation
mellan de eviga världarna.        
 
Ett fint regn
Kommer att täcka hans tunga.        
 
Det förflutna till hands
Kommer att distribuera dess färger.        
 
Himlens blå
Kommer äta molnen.        
 
Jag ska se koltrasten
På baksidan av trädgården.        
 
Il épellera mon prénom    
Jusqu'à ce que le nom vienne.        
 
Skrattet kommer att rikoschettera
På läpparnas kristall.         
 
Mellan vassen
Biet kommer att rysa i de torra löven.        
 
Vi kommer att glida ut ur boet
I väntan på Dawn Tetralogy.        
 
Rigoureuse    
Faisant ciller les yeux    
Elle pénétrera le saint des saints    
En grand apparat.        
 
Moi l'enfant de mai issu d'une plaie    
Je retournerai la peau    
Pour inscrire quelques mots de Rimbaud    
 Sur le dos de la cuiller.      
 
1001


 

Fångad i användbarhet
ta för dig
Avsäga sig
var starkare.        
 
Döm inte
Den vänliga rivalen
Säg till honom
Att ligga vid din sida.        
 
Att isolera
Silkeslen, ordlös melodi
Ryggen har ägt rum
Lyfter slöjan.        
 
litet tecken
Ingen aning
På papper
En kaffefläck.        
 
En livsviktig fråga
Då tar vårt ursprung form
I hjärtat av hjärtat
Ljuset kommer in.        
 
Med en smekande röst
Att vara dömd till ensamhet
Inget illa menat
Till den stora annonsören.        
 
Ge innan du dör
Ditt huvud till offren
Och skratta åt din ångest
för alltid begravd.
 
håll dig nära mig
Julfigurer
Invånare på de glada gatorna
Från Luceram den vackra.        
 
Le Retournement    
Élèvera le corps    
Sur le pavois    
A la vue des assaillants.        
 
att ge upp
Utbildad och levande för gott
Återgår all alienation
Ohörbar i hårda vindar.          
 
Ta ett steg tillbaka
På ögonens hopp
kvinnor och barn
Kallt arrangerat.       
 
Frånvarande
Men ger ifrån sig ett leende
Tomrummet kommer inte längre att undersökas
Tomrummet i den sista bilden.        
 
Stenarna talar
Konserten
Rörelsen tar sig fram
Vad sägs om nästa dag ?        
 
Sen plötsligt
Allt skulle börja igen   
Sång
Supportersången.        
 
kommer inte att stanna
Att frånvaron av att ha varit
lite tid ännu
Bland de levande och de döda.        
 
Att lämna historien
Vissa når legenden
Berättar himmel och jord
I ljuset av att komma tillbaka.        
 
Kloka och rebeller
Du hamnar på granitplattan
tecken på förståelse
På höjden av bedömningen.        
 
låt oss fortsätta
Men säg inte ett ord
Av denna omoral
Att vara odödlig.        
 
 
1000
 


 

Gungbräda
fram bak
På mormors rullstol
Att leda till snöporten
Under silverträdet
Från regentoperan
Uppmaningen till kärlek
Detta deltagande
På häxornas samling
Mina systrar
Bakom vårbacken
Påskliljor och narcisser
Parfymerar luften
Från en ström av pengar.        
 
Clopin hobble
Vid spetsen av Pont des Arts
Jag kände igen stjärnornas marsch
Att peka finger
Den smygande kramen
På morgonen
I ande tillstånd
Med Poseidon
Från bassängen till båtarna
marshmallow mun
Skrattar
Framför metallstolarna
dansande karmagnole
Med dockorna
Från Alices slott.        
 
Nous nous sommes mis d'accord    
Pour grimper au faîte des maisons    
En conclusion sage    
Des cœurs cherchant cœurs    
Appliques de bronze posées    
Sur cette double vie    
A bâtir en liberté     
Les choses si particulières    
Que sont le chant de pierres    
Au passage du "välsignad vara"    
augusti metafor
Snabb i sin impuls
Att räkna ut evigheten
I beslag av blommor.        
 
( verk av Manon Vichy )
999

Etre capable    
De souffler    
Entre les omoplates    
Le son d'une guitare    
Aux ailes étendues.        
 
Att kunna
att öppna
Den andra delen av livet
Vid gränserna
Av det som förändrar oss.         
 
kyssa sin son
Medan innan
Att drunkna i hennes snyftningar
skulle ha härjat
Paret och deras ättlingar.      
 
Se raccrocher    
Aux branches    
De cet arbre mal foutu    
Alors que de fixer le regard sur la poignée    
Jamais la porte ne s'ouvrira.        
 
Silence    
Quand ébranlé par la douleur    
Il faudra rentrer chez soi
Lettre lue     
Pour la métamorphose du papillon.        
 
998

Ce matin    
La retenue d'eau s'est offerte  
De nature    
Au cœur de terre    
A faire se lever le printemps    
Dans le glissement de l'air    
Hors de la faille.        
 
Kom sedan tillbaka
Vacker som dagen
måndröm
Under stjärnorna i Têt'Cho
Till amiralen
Rakt som ett jag
Knasigt prärieäpple.       
  
Fléchissant le genou    
Devant la Croix des amours profonds    
Ils ont tenus    
Offrandes à hauteur de poitrine    
Les récipiendaires de la nouvelle portée    
Emboîtés telles pièces d'une poupée gigogne    
Dans l'enceinte du grand Chêne.        
 
Coule    
Eau de mars    
Hors des vasques principielles    
Allant de degré en degré    
La conscience claire    
Vers cette prodigieuse descente    
De l'autre monde jusqu'à nous.        
 
 
997

Papillons des jours en joie    
D'une grande herbe l'autre    
Du groseillier aux fleurs de mûrier    
Les mains se sont posées    
Cortège des âmes légères    
Sur la plaine immense    
Que balaie le vent de la Planèze    
Propice à se mettre à l'ouvrage    
De rapiécer chemises et sacs de jute    
Pour l'arrivée prochaine de Pierre    
Le petit de Baptiste    
Qui de cinglante manière    
Fouettera la terre battue de la route    
D'un dérapage contrôlé    
Sur son vélo d'argent    
Le "Routier"    
Tout droit sorti de la Manu    
Payé avec sa première solde    
Pour aller au bourg    
Chercher la tourte de pain blanc    
Mission de la semaine dévolue aux enfants    
Sans oublier le "Gris" och den "Job" du grand'père.        
 
995

" Je te dis que je l'ai pris ".
 
" Non tu ne l'as pas pris ta chapka du saint-Esprit 
et puis ce sera tant pis pour toi ".
 
De sinistre mémoire Smith tira de sa veste une carte de crédit
pour faire valoir la normalité
à cette femme qui le regardait de travers. 
 
" Navré de vous avoir fait attendre.
Je téléphonai à ma mère mourante
et n'ai pas vu le temps passer; "
 
Par la porte entrouverte
Victor avait suivi la conversation
et se bidonnait de ce que Coralie racontait.
 
Quelques minutes plus tard
Ils se retrouvèrent dans la cuisine de la station
devant une tisane
à se roucouler des " Je t'aime moi non plus "
alors que dehors un nouveau client klaxonnait.
 
" Pas normal tout ça "
se répétait Smith
au volant de sa Bugatti des années 20.
 
Bien loin de là en Arizona
sa femme Bella l'attendait
les bras chargés de fleurs
à la porte du garage.
 
La lune bleue éclairait l'arrière-cour.
Une enfant sortit par la porte de derrière
pour aller caresser un cheval.
 
Elle n'avait pas de visage
et la lune reflétait un profil inabouti.
 
Le cheval ronchonna.
La Bugatti s'arrêta bruyamment.
Bella se jeta dans les bras de Smith.
 
Tout était dit.
 
Ne restait plus
qu'à ramasser les fleurs
qui jonchaient le sol.
 
 ( Collage de Pierre-Sylvain Gérard )

989