Entablatur av gästerna
Och länge leve maten och det goda vinet.        
 
 Jag-jag    
"jag gillar" "jag gillar inte".         
 
Med utplacerade strupar
Det handlade om mat och gott vin.        
 
Färsk pasta och bourguignon
Och Gigondas för passion.        
 
Magen har sina skäl
den tanken kan inte föreställa sig.        
 
Stjäl denna tanke
Att binda upp i galgarna för att inte slösa bort.        
 
Att skilja det religiösa från det andliga
Det krävdes mycket mod för att komma till nästa rätt.        
 
Ramen skakade
Under rasande röster.        
 
Big Wolf borde vara snart
Att blåsa ut ljusen dela med sig .        
 
Et quand les rois mages    
Apportèrent le plateau des fromages    
Il y eut jubilation     
A faire gonfler les chevilles    
Et rougir les pommettes    
Pour tant et tant de bonnes choses    
Vive la bouffe et le bon vin.        

 
964

Horloge parturiente     
Par dessus le temps    
Les oiseaux se taisent.        
 
Beauté et connaissances    
Créatures et inventaire    
Nos dernières espérances.        
 
Va et vient de nos désirs   
Apaisés de se rejoindre    
A la source où tout se brise.        
 
Hur är livet ?    
En narrant par le menu    
A vivre à vif.        
 
Filent défilent    
Les vus et les à-voir    
De l'instant vécu.        
 
Imaginer    
Porte un coup fatal    
A la cruelle certitude.        
 
Messire le loup    
Après repas     
Passe sous le houx.        
 
Petites dents    
Et coups de langue avides    
Sont l'écueil de l'âme.        
 
N'y pouvant mais    
Ils eurent bien du courage    
De rester en marge.        
 
Atteindre le bout de la terre    
Augure du respect total    
De sa Liberté.        
 
 
963

jag kan inte prata
Och håll käften
Hur göra ?        
 
Det är skrivet
Och det är inte skrivet
Hur göra ?        
 
jag känner dig
Och känner inte dig
Hur göra ?        
 
Träffa    
Och inte se varandra
Hur göra ?      

Jag går på Moor
Runt mig blåser stormen
Månen följer med förfädernas ande.        
  
Sträck ut dig hela vägen
På marken
Och titta på himlen.         
 
Dagen och natten    
Utan gryningen
Utan nattskådespeleriet.        
 
Kvinna och man
Jag kan inte vara det
Bra kvinna och man kanske.        
 
Det verkliga som det är
Det är att se utan ögon
Förstå utan sinne.
 
Beyond Design
Ange en upplevelse
Av ödmjukhet och majestät.        
 
Vaknat andetag
En närvaro bortom sanningen
Vår värdighet att vara.        
 
Bevittna skuggan av skuggan
då trivas
Med den stora Tystnaden.        
 
Transmettre la Lumière    
Qui n'est la propriété de personne    
Et bien autre chose encore.      
 
Gå från Sanningen som vi har
Till Sanningen som vi är
Det kommer ur letargi.        
 
Vaksamhet vågar veta
Lycka vet    
Mellan humor och klärvoajans.        
 
Tillgång till det andliga
Gå igenom försoning med det Feminina
Uppmärksamhet utan förväntningar.        
 
Medvetenhet om sina svagheter
Av Fadern beviljad
Kopplingspunkt mellan ansikte och kropp.        

Eftersom du passerar utan att se mig
Vad kan en sons kärlek göra
En pappa förtjänar så mycket.        
 
Världen vi lever i
Är platsen att dansa
Botten av hans drama är sann.

Glyphe dans le ciel     
Ne prend sens    
Det om bågen nuddar den.        
 
 
962

kärlekens barn
Att smycka sig med gester och entrechats
gestikulera
För att bättre känna igen.        
 
Av ödmjukt ursprung
De hade kastat sig i anständighetens bad
Att vara som de andra
Uppmaningens fegisar.        
 
Och nu inget mer tjafs
Låtar på va-com-I push you
Och kameldanser
Shaman dansar.        
 
I regnet i blekt väder
I solen av de ivriga förtärdes
Bara kul
För vem rör ormbunken.        
 
Och kom tillbaka
Även om det tunga steget
Andra uppgifter binder dem
Goulen full av vardagliga ord.        
 
Rör om från alla ändar
Fötterna kommer att följa dig
Lianens flexibla midja
Och händer för rundan.         
 
att förse
På spetsstigar
Genom de ömtåliga vingöppningarna
Ägget kan kläckas.        
 
Et là pas de concessions    
Rien que du gloubi-boulga    
Au fouet des chevelures    
Le son des flûtes d'autrefois.        
 
söt låt oss se
Till stigarna förstorade av vårblomman
Sinnenas uppvaknande
I de böljande årstidernas dalgång.        
 
söt låt oss se
Under en regnbågshimmel
Guden Pan i sina gungor
Förfölj den eviga Bacchanten.        
 
 
961

jag väntade på dig
Längs med vägen
Himlen var låg
Det var vind.        
 
jag såg dig
Jag hade sett dig
Du kom
Du är borta.       
 
I mörkret
Lågan drar
Lukten av sprakar
Hur smakar tystnad.        
 
Stramt leende
öppna läppar
En hes röst
Under skogen i brand.        
 
själsskärm
Crepen är trasig
Ett undervegetation i fjärran
En stjärna blinkar.        
 
Pile face aux arbres    
Un serment en pleurs   
Pour tes yeux qui se ferment    
Nos mains qui se joignent.        
 
Blod stiger från marken
En bit härifrån
energi från ovan
Fortsätt uppstigningen.        
 
I attraktion av en dold himmel
Rengör dig i det fina regnet
Och intala sig själv att han är kvar
Att ta emot det lilla.        
 
Tillbringade natten
De fyra åldrarna förkastade
Vi kommer att klättra upp i hornen
Leta efter små ljud.        
 
Allt klart
Lyssna på streamen
Nere i dalen
där rådjuren dricker.        
 
Et si descente s'en suit    
Forces neuves déployées    
Soyons Présences invisibles    
Veillant sur le cheminement.        
 
 
960

Se piquer aux épines du sacré   
Et découvrir à nouveau toujours et toujours    
De quoi nous sommes fait.        
 
J'entrerai à l'arrière-plan    
Blason des cinq doigts de la mémoire    
Prêt à quérir le jour qui m'a vu naître.           
 
Il y a le Merci    
D'avoir été sur le pavois de mes ancêtres    
Le continuateur du chemin.         
 
Il y a le Regard     
Porté aux choses de la vie    
Pour que décoction faite le Beau fleurisse.        
 
Il y a le Mouvement    
Et ses perpétuelles incartades    
Qui m'ont conduit vers la contrée des amours.        
 
Il y a le Silence    
De l'écoute du tout ce qui arrive    
De nuit comme de jour par la fenêtre ouverte.        
 
Il y a la Machine   
Pour plonger dans ses origines    
A coups de trique sur le râble de l'orgueil.   
 
Bien m'en pris
De compiler les us et coutumes 
A l'aube de notre rencontre.
 
När, hurlante météorite
Elle apparut déterminée et sauvage         
Dans l'ample mandorle de lumière vêtue.                
 
Dès la première phrase qu'elle émis
Je fus irradié par sa perspicacité
" Vad gör de dessa ? "
 
S'en suivi le passage de la ligne de démarcation
L'appel aux forces vives de la nation
Pour effectuer le Grand Retournement.
 
...............................................................
 
Passer la main 
Sans pression sur la flamme de la bougie
Permet de sceller le coffre des missions.   
 
Les chardons ronds de l'hiver    
Griffent mon cœur offert    
Aux assauts du soleil.        
 
 
959

Langoureuse et heureuse    
Elle regardait de la passerelle  
Les boutres sortir du port.                                                  
 
Reliée à ce qu'avait été sa journée    
Cette grande voile blanche    
Reflétait ce qu'elle croyait être.   
 
Soleil et le soir moins de soleil    
Puis plus de soleil du tout    
Pour un rien elle n'aurait manqué ça.        
 
Son esprit se tendait    
Elle captait les flashs lumineux    
Mais pour les enregistrer c'était autre chose.        
 
Tout ce qui a existé existe    
Les actes les paroles    
S'inscrivent dans la mémoire cosmique.        
 
Celui qui voit    
Ne se retourne pas    
Corps et âme se confondent.        
 
Langoureuse et heureuse    
A deux têtes l'une visible l'autre pas    
Elle évitait de choisir.        
 
La voile comme la mer est part de soi    
Du concret à l'abstrait    
L'homogénéité se fera.        
 
Lève les yeux    
Par le ciel vient la parole    
Prête à agrafer des pans d'antan de soi.        
 
A même la plage aux galets sonores  
Le silence est rare pour qui sur l'onde    
Voit les astres.        
 
L'eau est claire    
L'esprit tendu comme l'arc    
Reçoit la lumière.        
 
Rester calme et laisser les pensées    
Au fond des placards et des malles    
Être grande douceur afin qu'il vienne.        
 
 
958

Detta vackra barn    
Déjà inscrit au registre des entrées    
Quand neige et froid imposent mitaines    
Scellait sa destinée    
Dans l'étable des origines.        
 
Il y eut des saisons    
De céleste attitude    
Où se penchaient sur le berceau    
Mines réjouies et mains papillonnantes    
Les santons de la crèche.        
 
Il y eut la joie    
D'accueillir au matin    
Les paquets emballés de papier    
Qui sitôt déchirés    
Laissaient d'autres boîtes à ouvrir.        
 
Puis vint le jour     
Où clamer cet avènement     
De rires et d'éclats de voix paré    
Sous le sapin érigé    
Clignant de ses guirlandes.        
 
Devant la vie    
Il y a la vie avec ses grands yeux ouverts    
A se cogner la tête sur ce qui sera    
Alors que ce qui est    
Subvient au temps passé.        
 
 
957

En till två
Jag gick runt tavlan
En båt säger jag dig
Jag var på en båt
Med havet runt.        
 
För att berätta allt för er
Det var soligt
Frosten sprakade under skon
fågelsöm
Bara vandrare med sina hundar.        
 
Jag tog upp händerna ur fickorna
För att ta några bilder
Och hitta mig där uppe i toppseglet
Att känna lukten av den goda luften
Rullar ner vulkaner.        
 
Under tuvan av vita träd
En häst var där
Jag berättade för honom om landet
svarade mig : " Tack
Jag trodde inte att du skulle vara här ".        
 
Ett spännande möte
För att skydda mig    
Det skulle ha krävt galenskap
Och kasta ringen i kalderan    
" Sesam öppna dig ! ".        
 
Slem i vinden
änglahår
Blandad musik och tystnad
Under gryningens slutna ögon    
Innan trädet tar eld.        
 
Ett damm av stjärnor reste sig
Genom burspråket i restaurangen
Jag åberopade Vercingetorix manna
Riskfritt och med låg röst
För att barndomen ska komma.        
 
 
956

L'inattendu peut surgir   
Petite fille aux nattes brunes    
Dont l'embarras d'être île plutôt qu'aile    
Allie notre regard hors Limagne    
Vers ces abrupts de la montagne    
Offerts au promeneur    
Ce mentor des orfraies    
Le duc du Grand Duc    
L'or de Tournemire    
En ligne avec le saint des saints    
A cheval sur un sapin.        

Petite fille des tendresses    
Carmine vaine    
Aux yeux vairs    
A la lèvre discrète    
Que n'eus-je la permission    
De te tenir parole    
Dans le rôle du papa    
Alors que par la fenêtre passait    
Le pic épeiche de la pensée    
La fourragère flèche d'un destin    
Rire chafouin du matin.        

Mildhet hos födande
Varje skum till den fina skissen
erbjöd den som kom
Parentesen av en belvedere
Vitt av vitt    
A la tunique du barde des brumes    
Au sommet comme en bas des pistes    
A grisoller de si douce manière    
Que les pignoles sèches du bois de Laroussière     
Suffirent à la flambée dernière    
Dans l'âtre de Frugères.        


955