I de bortkastade åren    
den tiden sprids    
längs de första trädens gränd.        
 
I framkant av romantiken    
glödande paradisiska klichéer    
vattnet är gjort av vitt bly.        
 
Min kjol är spets    
livet lyfter henne    
av hennes sensuella läppar.        
 
En lycka av låtsade medkänsla    
étale vertueusement    
upprullningen av sinnets gråa band.        
 
Det blir bröd i skålen    
hundar kan komma    
comme irruption sauvage sur le chemin en balcon.        
 
Vi, månuppgångskamrater    
idrotta de mycket låga prydnadssaker    
summor av is att veta för mycket för att veta.        
 
tjäna världen    
söt squashjuice    
tar lusten på sina omvägar.        
 
Grov salva     
vid de hermetiska portalernas gryning    
leder till övergivna slutna rum.              
 
Vid korsningen    
bara tillfällig belysning    
på cirkusen morgonljusen.        
 
Ät fiddlehead bracken    
sällsynt vandring utan förverkande    
när storkarna passerar.        
 
Var inte ensam     
i denna mörka tunnel av återkomsten till modern    
mon amour vertigo désopile.        
 
Sitt lugnt    
dömd att gnistra    
dagjämningsblicken.        
 
Osammanhängande viskningar    
mellan de sju strålarna som Victory tillfogar    
au Grand Être immobile.        
 
Det finns en seg tro    
som klichéerna upptäcker    
till glömska.        
 
Åh mina små övergivna saker    
håll inte tillbaka för mig    
vad kommer härnäst.        
 
Jag var ung ibland.        
 
 
661

Menyskurar med röst    
att säga att vi lever    
och vad spelar hans eget liv för roll    
om entrechaten finns    
dansa ovanför en bädd av narcissus    
på våren ett mellanmål med det vackra    
sinnets avskildhet    
i osmos med mötet    
med det som finns där    
till självhöjning.         
 
För att vara sann    
utan oro för att behöva visa det    
på en mjuk uppstigning    
detta nyfikna liv    
huvudlös    
om inte reflektionsplikten    
bristen och strävan    
utan att dyka upp    
den motsatta stranden
i tystnad av ingen ånger.
 
660

Jag var inte villig att lämna dessa spår i sanden    
enbärsnålar stack i handflatan       
barndomen riktade blicken mot Plomb du Cantal    
så länge den ömma handen vilade på hans axel.        
 
Tistlarnas huvuden hade rivits av    
den lilla herden sprang bakom flocken som hade fångat flugan    
kärvarna låg tunga på den stora komposten    
l'arc - i - himlen lyfte ett diskret leende bakom vallen.        
 
Jag höll hårt i pinnen    
för att få upp korna från drickshon    
skriv tecken på den kala jorden    
och få det att vissla i luften.    
 
Mormor var på flykt från sin cancer    
gå ut i kylan    
girig sin man    
att få den lille att jobba för mycket.        
 
Tuppen innan den blödde ordentligt    
flaxade kraftigt med vingarna   
och några droppar blod från skålen    
antände stallets småsten.        
 
Att skrika var inte min starka sida    
spratten ägde inte rum    
att bli piskad av skåpet var min skyldighet    
enligt kallduschen i slutet av sommaren.        
 
Små tallbarkbåtar    
seglade på vägens pöl    
vinden slog luckorna mot den svarta stenen      
det fanns många andar på denna plats.               
 
Linsfatet    
höll på att lasta av sina småsten    
vid den öppna spisen    
där kökshanddukarna torkade.        
 
Sätt på hans träskor    
och fyra och fyra klättrar uppför ljudtrappan    
till råttrummet    
full av doften av salt fläsk.        
 
Vinden var plågsam 
i rusar genom trapillouxen på vinden       
Pierrot skulle åka till Indokina    
mot denna djungel tusen gånger framkallad    
på linoleumet i vårt parisiska sovrum 
min syster och jag.        
 
 
659
 

Munspel clepsydra
i bostadsrätt av morgondagens handlingar
underlåten maktöverföring
det finns ingen frestelse av anden
än att ta risken att mening kommer.
 
På terrassen
till vinden som går
till tankarna som ekar
eldflugor dansar
förbipasserande utan eftertanke.
 
På framsidan hänglåst med ljus
på baksidan skrämd av den lantliga massan
det finns ingen söt vapenvila
vända blad i en bilderbok
än hån av skrattord.
 
Berusad av remonstrationer
på nåd av vad de säger
örnfjäder planterad i ansiktet
den köttätande rodnaden på våra alabasterkinder
leker med samlingen av spår av liv.
 
Gå in i det stora saltrummet
saker vi behåller
ta hand om ekoljud
flyga till sängkanten av hopp och hopp
allt är lyckligt självt.
 
Choregiernas stönande rop
rekviems döende uppgång
den punkterade knackningen av vår barndoms torn
vid näckrosfördämningen av en tystnad
musan är där och visslar sin lemonad.
 
Stararna kommer att passera i rädda trupper
bytet och skuggan kommer att stiga till höjderna
den eviga sfinxens mystiska ögon
själv-darting
les menyer skräp om oss bekymmer.
 
låt oss inte gifta oss
låt oss vara vänster och höger
av lovsvärdet
för återvändsgränder och prydnadssaker
låt oss hålla förtrollningen enkel.
 
 
658

Téké av klippgården        
på torrt buskmark    
lavendelns oscillerande smekning    
åtfölja höstdagen.        
 
I chefens knä    
Hunden Obiwan    
gör det vackert    
mun öppen och tungan hänger ut.        
 
Går förbi där    
rebelliskt hår      
och det vilda ögat    
bådar gott för en vacker höst.        
 
kastanjernas fall    
på basaltplattan    
insekter sprängs och damm kastas upp
barnen rycks med.        
 
I soffans hålighet    
döv för upprörda rop    
du granskar och ackrediterar    
medverkan av uppriktiga utbyten.         
 
Det fräcka dragspelet    
höjer glädje och romantik    
nära tom-tom vid ingången    
vad håller joe.        
 
Och stålet på den platta foten    
sågspånet gnager i fickorna    
sprucken svett    
bredbrättad hatt.        
 
Från våra händer    
viftade näsduk    
över hela världen    
välkomna den nedgående solen.        
 
det finns inga pengar    
än mormors haka    
stjärnklart guldstoft    
strö på den låga väggen.        
 
Bita i korven    
i sin bruna senap    
chatta i rytm    
skjorta öppen och stilig i hörnet av läpparna.               

låt honom komma tillbaka    
vara en ledstjärna för arbete och dagar    
på gränsen till lycka    
vid utsatt tid.        
 
Balansbalans    
ordföranden för de fyra årstiderna    
på den målade träterrassen    
till ljudet av stora hackspettar.        
 
Skratt lords of the plain    
av deras skratt    
lukten av krossade valnötter andas ut 
på en bastringlåt.        
 
Téké är glad   
riktig hantverkare   
i detta lysande äventyr   
till rhizomer av enkla saker.
 
 
 
657
 

fullt ansikte    
och snöloppa    
träffades på klostret  
det var på jorden    
när den absoluta monaden    
gick tillbaka i tiden.        
 
Vid midnatts spänning    
bytet skedde    
djup fläck    
på årens tidslinje    
var man ska montera påsen med vete    
stampare som skrapar den slitna plankan.        
 
skratta inte    
av denna stackars dockspelare    
att dra minnets trådar    
under himlen av mänskliga relationer    
hennes sång är honung    
under Luberon på våren.        
 
sådan barnrim    
knäpper sina lemmar    
öppnar ekarnas väg    
genom tanke och sainfoin    
mot det doftande höet    
skarpa lövverk.           
 
 
656

Det flyr mig och flyr mig 
denna sista skugga    
kollaps av bevis    
på valfritt ämne.        
 
Det passar mig att vara trött     
vid sinnets solnedgång    
med väsande bäckar    
av ett gammalt hav.        
 
Och jag har ingenting    
inget annat än min käras rop    
under bersån    
att andas på natten.        
 
Fusion av tid    
med böjda träd    
höljd i dimma    
i de grå vågornas hålighet.        
 
Att älska med en evig hickey    
livets veke    
att cikadorna sjunger    
med otrolig klarhet.        
 
Om jag måste hålla    
om bara ett hölje    
vid tempelporten    
ta mig Herre.        
 
utan leenden    
till de vindar som erbjuds    
tystnaden i bokträdens gränd    
speglar den sista dikten.        
 
Från oändligheten av en släpande himmel        
bli den folkliga läckan    
snurrar andfådd    
på metaforernas sluttning.        
 
Röster i fjärran    
i denna storm    
där den magra hästen dör    
återvänder från uppdraget.        
 
Återvänd utan beröm    
till den första källan    
ring i klockorna    
handgjorda galoscher.        
 
Vändning av tjänstemän    
till deras mystiska cacher    
i det vattniga berget    
cean minnen.        
 
 
655

pappa och mamma tillsammans    
gick i överflöd av minnen    
när    
förvånade i sina lekar av speltömhet    
de bjöd mig att ta upp handsken    
med mötets vänner.        
 
Håll det momentumet    
vara veken utan att rycka till    
för mer tacksamhet    
i detta mindre liv    
gingham checkar    
skära ut med en mejsel från det ingående arbetet.        
 
Bara en gratis spänning    
époumone detta arbete på sig själv    
att den gamla formen medföljer    
på sommarkvällen häktet    
vid ämneskällan    
av vårt kärlekskontrakt.        
 
Logga inte ut    
i rättstvister om fåfänga ting    
stå i solidaritet med stora liv    
kan spänna över den evolutionära förkastningslinjen    
kunna förtäta skönhetens välde    
till semaforen av de principiella visdomarna.        
 
 
655
 
 

Svalan landade    
och tråden avlindad    
hans munificens i botten av vindfallen.       
 
Själva svalan rund och vacker    
alla vingar utspridda    
att passera gränsen.        
 
Svalan kröp ihop under markisen    
haversack lagd där    
lyckad storm.        
 
Starkt benägen att gnistra   
svalan tillät sig symtomatisk flygning    
vid passagen av det unika.        
 
Utmattande hans ranson av tjockt kött    
mastiffen vände sig mot elden    
sammanhängande tid och sinne.        

Under ordens torrhet    
vi borde ha korrelerat     
svalans budskap    
som undertecknar sin flykt av verbala upprördheter    
med den berömda höga cedern 
slentriantolkande
jordsvinens rop
till en musettevalslåt.        
 
 
 
654

släpliv    
sammanbundna ögonblick    
i tiden som går.        
 
Karda ullen    
omfokuserar i fiber    
vatten och ljus.     
 
Fluescens av minnen    
genom att flytta tång    
parvient strandens skrynkliga andetag.        
 
Fet päls    
sjöponnyer    
deras hovar skramlar.        
 
Spridning    
droppande ormar        
arborescent grimoires.        
 
Vid vävningen börjar allt igen    
trådarna överlappar varandra    
korsstygn blinkar.        
 
Rensa växten    
av dess jordnära gång    
exalte l'offrande à la vie.        
 
Av mellan dendriterna    
universums botten är ihålig    
till störande svarta hål.        
 
Vid äppelträdet    
bina skruvar på    
den ömma kärleken till enkla saker.        
 
 
653