Flockas klokt
till årstidernas rytm
stigen går upp
mot ett absolut ingenting.      

En herdeblå
livar upp landet
åt helvete med stenar och moln
för en ny drivkraft.      

Trädet finns kvar
död och närvarande
sjunken tillväxt
av ett liv av ståndare.      

Efter långa tupplurar
det är reptilformer
viskar i födande öra
en evig pånyttfödelse.      

D'herbes recouvert   
il y a bon temps   
que le dernier charroi passa   
à devenir aveugle   
pour mieux voir dans l'obscurité   
engager notre masculin   
à pénétrer son féminin   
et déboucher dans l'infini   
ô mère recroquevillée   
gorge ouverte   
constater la frêle complémentarité   
des grandes lampées absorbées   
ô reine   
terre et ciel venant au contact l'un de l'autre   
quand plane dans le cosmos   
l'union parfaite   
jaillie des deux pans du manteau de noces.      

( målning av Sylvain GERARD )

1119