En fågel i mörkret
flaxade med vingarna
hur vi dansar
et ça faisait le matin avant l'aube.
För sedan tillbaka dem längs kroppen
han stannade
och det såg ut som att han var fylld.
Bougeant sa tête
åt vänster
sedan till höger
och det var som en automat
sonnant l'heure dans nos grandes églises.
Sedan ihopkrupen
och det kändes som en knuten näve.
Avant d'ouvrir largement ses ailes
occupant tout l'espace
et prendre son envol.
Tills kolsvart
et ça faisait comme une mise au monde.
574
La présence à ce qui s'advient