Les mots que rient ma mère   
 douces fleurs des champs   
 grappillées de main de fer   
 utan rädsla eller nässlor     
 till man     
 täcka horisonten   
 reliker        
 begravd med en murslev     
 dans le béton des souffles courts.   

 Föremål löses upp   
 prylar hopar sig på stranden   
 en flagga viftar med sitt anspråk   
 kapseln poppar   
 i de döendes vestibul   
 hunden går före mannen    
 mannen går före själen   
 dagen bleknar   
 un visage jaillit   
 som ett vykort   
 herdens väska   
 full av lök och värdighet   
 pour exposer en bord de rivière   
 färsk vattenkrasse med lite musik   
 utan omen   
 mais tout en surplomb   
 le trou noir du passé.  


 
 293