I kväll   
 före Hildegardes sånger   
 vakttorn planterad i det vilda gräset   
 en nypa salt i farten   
 mot visionernas skrov.   
   
 Vagnen kör iväg   
 på den steniga stigen   
 perspektiv missionspunkt. 
     
 Bara en utsträckt hand   
 vars fingrar är tysta   
 när det är kallt   
 brudtärnor blomklänningar   
 av inneslutet skratt   
 framför gubben med vindens galoscher.  

     
441